Ljungskileortens Hembygdsförening

Neg.nr 501_46
Bibelkurs, sommaren 1923 på Restenäs, där Georg Svensson drev ett barnhem. 20-25 delt. C.a 1 vecka.
Pastor Sophus Gröndal, Herrnhutförsamlingen i Göteborg, Kyrkoherde Khe Wrang, habo, pastor Gorg Svensson, Restenäs, Pastor Johan hoff, Okänd.

Märta H. berättar:
Det var den mycket fromma stilen på Bibelkursen.
B.-M. och George Svensson hade träffats i Värmland på ett missionsmöte redan 1917. George Svensson pratade mycket om det. Han var själv utbildad i USA, Augustana-präst.
Kyrkoherde Wrang var lågkyrklig och ekumenisk.
Johan Hoff var studiekamrat med B.-M. H. Då var han "så frikyrklig som att spotta på en kamin". Sen blev han präst, så högkyrklig att det inte gick att tala med honom. Han jordfäste en soldat till häst, det vill säga han kom ridande till jordfästningen. Han steg av hästen inför akten. Den där mannen som skulle begravas hade tagit livet av sig. Det var inte värdigt av en soldat att bära sig åt så, sa prästen.
George Svensson hade en bror James, som också var involverad i Restenäs barnhem och tanken på att förlägga en folkhögskola dit.
Barnmorskorna som ägde Gläborg, också missionssinnade, hade hjälpt James Svenssons sex barn till världen. Så det fanns förknippningar.
Den femte i raden är kanske en fiskare eller en norrman.
När vi fått statsbidrag 1932, (vi fick det retroaktivt från 1931 - för Husmodersskolan hade vi fått 1924 och för Handelslinjen snart därefter) kom också ett krav på att ha en gymnastiksal. Dessförinnan hade B.-M. lett timslånga vandringar i skogen med eleverna. Det var nyttigt för min man. Men 1934 byggdes så Gymnastiksalen som också användes som hörsal.
En annan effekt av statsbidraget blev att vi inte behövde ta så stor hänsyn till de fromma som kom till skolan för att delta i Bibelkurser och möten. De var snälla och fina människor, men inskränkta. Någon i styrelsen avgick i protest, det var Karl Hall. Vi tog kontakt med andra parter för att klara ekonomin, t.ex. nykterhetsrörelsen, och anordnade kurser tillsammans med den, IOGT - NTO, och andra folkbildningsgrupper. Min man var med och skissade Tollare folkhögskola, som blev nykterhetsrörelsens skola. Han var också med i arbetsgruppen för Nordiska folkhögskolan i Kungälv.
Men den anda som fanns bakom de mer fromma kurserna försvann inte, den övergick i kristet kulturella kurser och samlingar. En gång hade vi en tre dagars debatt mellan Hjalmar Sundén och Ingemar Hedenius. Det handlade förstås om existensiella frågor. Anna-Brita Dahl (Birgitta Dahls mamma) blev förtvivlad. Hon tyckte Hedenius fått övertaget. Hon sa till B.-M.: "Du måste säga ifrån!" Anna-Brita Dahl var skolkökslärarinna på Vendelsbergs folkhögskola och hennes man Sven Dahl var anställd på VU under några år som lärare i fysik, kemi och matte, en mycket noggrann person, en humanistisk naturvetare
Familjen Dahl flyttade sedan till Västerås, där Sven arbetade inom föreläsningsförbundet. Sedan blev han rektor och Anna-Brita husmor vid den nystartade folkhögskolan Brevik utanför Stockholm, folkpartiets skola, men den måste läggas ner efter några år. Familjen hade fyra barn; Birgitta är så lik sin pappa, både till utseendet och till sättet: en ordentlig arbetsmänniska. Så småningom blev det skilsmässa. Sven Dahl gifte sig senare med Klara Britz, som han varit kollega med på VU. Hon var lärare i samma ämnen som han. Men skilsmässan hade inget med Klara att göra. Hon talade med mig om det, att hon var glad att hon inte kommit emellan Anna-Brita och Sven i deras äktenskap. När Sven och Klara träffades på en resa, var hon rektor på Storumans folkhögskola. Klara var av den gammaldags uppfattningen, att hon som fru inte skulle ha en högre befattning än sin man. Paret flyttade alltså till Vindelns folkhögskola, där Sven blev rektor. Men där fick han det för jobbigt. Skolan var vanskött. Det fanns ingen verksamhetsberättelse för flera år bakåt. Han försökte reparera skadan. Det blev för mycket arbete, tror jag. Äktenskapet var mycket lyckligt. Men Sven fick Parkinsons sjukdom så svårt.
Åter till debatten Hedenius - Sundén: Det var manligt, intellektuellt att munhuggas. Sedan kunde de umgås vid kaffet och ha hur trevligt som helst. - Hedenius var privat en mycket angenäm person. Han besökte VU åtminstone två gånger. Han sa att han trivdes bättre i Ljungskile än i Sigtuna. När han medverkade vid ett gymnasistmöte, spelade han flöjt från läktaren i Grundtvigsalen så underbart.
Allt det här var en frigörelseprocess för oss.