Ljungskileortens Hembygdsförening

Neg.nr 522_22
Lärare och elever vid Grundtvigsalen, VU, Ljungskile. Omkring år 1950.
Här efter morgonsamlingen i Grundtvigsalen och där elever och lärare är på väg till lektioner i olika hus och salar.

Märta Hellersteds minnen:
Jag hittade ett askfat i skåpet och då kom jag ihåg hur det var när vi fick det.
Det hade varit avslutning. Kurserna var slut. B.-M. Hellerstedt och Waldemar Svensson släntrade nerför backen med händerna i fickorna. Det syntes verkligen att de kände sig fria. Då upptäckte jag att en mamma och hennes dotter hade kommit in i Rektorsgården, förmodligen bakifrån, köksvägen. De hade nog tänkt tacka rektorn för året och ge honom det där askfatet i gåva. Så jag ropade på B.-M. att han skulle komma. "Håll käften, käring!" skrek han tillbaka. Att se minen på min man, när han upptäckte besöket, och se Waldemars min. Det var obetalbart. Lasse, vår son, och Birgittas förste man Lazlo Izak gömde sig i buskarna och skrattade. Och jag skrattade.

Det hade varit KFUM-konferens på VU. Biskop Torsten Bohlin hade en gudstjänst på söndagen som var förlagd till Åh.
Senare satt B.-M. och jag på altanen vid Rektorsgården.
- Kom hit Torsten så får du kaffe, ropade min man.
- Jag kommer, jag ska bara byta om först, svarade biskopen.
Vi hade kaffe och läsk på en bricka. Vi behövde flytta på brickan för att ordna dukningen. Biskopen lyfte tjänstvilligt undan brickan.
- Där ser du ditt höga föredöme, sa jag till B.-M.
Då skulle min man också hjälpa till. Men han lyfte brickan så illa, att flaskorna föll i stengolvet och krossades. Då måste jag ta tillbaka:
- Var som du brukar vara!

Min man var inte så händig. Men gasbehållaren som måste pumpas upp för att det skulle lysa i några utelampor på Restenäs, den klarade han av, men det gjorde inte Waldemar. Så han brukade säga:
- Rektorn står för den högre upplysningen.
Själv eldade han i värmepannan i källaren. Så de hade var sina domäner.