Ljungskileortens Hembygdsförening

Neg.nr 520_80

Ebba Leide
VU, Ljungskile
1950-talet

Född 1900. Utbildad vid Fröbe institutet i Norrköping till Kindergarten- lärarinna. Sedan utbildning till handarbetslärarinna vid Nordenfelts seminarium i Göteborg. Hon hade tidigare arbetat på barnhemmet i Restenäs. Nyåret 1924 tillträdde hon tjänsten som handarbetslärarinna i folkhögskolan på Restenäs. Under många år hade hon hand om körerna på skolan. "Sångarmamma". Hon arbetade på VU till c:a 1965, och hon slutade sin anställning innan yrkesavdelningarna lades ner. Under tider av tjänstledighet arbetade hon för IM med flyktingarbete, bl.a. i Österrike. Under flera år förestod hon IM:s butik i Göteborg. Flyttade till Helsingborg. Död 1988.

Märta berättar:
Ebba var oerhört starkt bunden till George Svensson, föreståndaren för barnhemmet på Restenäs. Tidigare har jag talat om Ebbas plikttrohet och fantasifullhet och insatser för körmusik på skolan. Det tog henne hårt när hon måste lämna sången, därför att det anställdes en musikdirektör.
Men hon hade också en svår sida, hon blev sur för ingenting. (Inga och Ruth däremot var solsken dagarna i ända.) Hon hade psykiska besvär som hon periodvis behövde vård för.
Som motvikt hade hon en fantastisk humor. Alla tyckte det var synd att hon inte använde denna humoristiska gåva oftare. Hon har skrivit en trevlig artikel i Västervåg 1944 och berättat om när hon var postbud.
Vid ett samkväm hade hon klätt ut sig till Paganini och spelade fiol. Ibland saktade ljudet av och stannade och Paganini måste vevas igång igen på ryggen. Hennes rörelser följde precis, stråken stannade i luften, slutade spela och kom igång när hon blev uppdragen, jätteallvarlig medan eleverna skrattade så taket lyfte sig. Det gjorde hon så jättebra och roligt.
En gång när B.-M. gick mot Hörsalen på Restenässkolan för att ha morgonsamling, stötte han på Ebba i dörren och frågade: "Vilken psalm ska vi ta?" Ebba svarade snabbt: "Ta den där Jag tror på vem jag vill." Sedan när hon skulle spela orgel till psalmen, kom hon på vad hon sagt, och började skratta så väldigt. Pojken som vevade med ett handtag för att få luft i bälgen till orgeln märkte att det var något galet med henne för hon skakade, så han trodde att det inte kom nog med luft till orgel. Han satte igång att trampa ännu kraftigare. Ebba hade menat psalmen Jag vet på vem jag tror.
En sommar hade vi en sommarvikarie som hette Lindberg. Min man hade varit i Lysekil och köpt sig ett par vita sommarbyxor. Lindberg tyckte de var så snygga, så nästa gång vi hade ärende till Lysekil köpte vi ett par åt honom. De var lite för långa, så Ebba Leide lade upp dem åt honom. Hon sa att de skulle krympa i tvätten.När de blev smutsiga, tvättade jungfrun i köket de vita byxorna tillsammans med strumpor som fällde. Det gjorde att byxorna blev fläckiga. Lindberg var så noga, så det gick inte att lämna tillbaka dem till honom i det skicket. Så vi måste köpa ett par byxor till i Lysekil och lägga upp dem likadant som de första. Så levererades de nya "tvättade" byxorna till Lindberg. Han blev förvånad att uppläggningen var kvar, Ebba hade ju sagt att de skulle krympa i tvätten. Men Ebba höll masken och förklarade att det var olika. Om det var högertvinnad tråd i byxorna krypte de inte, bara om det var vänstertvinnad tråd. De fläckiga byxorna godtog David Lindskog, min svåger. Så träffades de två herrarna i sina vita byxor och Lindberg förklarade hur det var, att hans byxor inte hade krympt, för det var högertvinnad tråd. David visste hur det var, men avslöjade inget. – Sådana där lustigheter var det som gjorde att vi härdade ut trots svårigheterna.
Vet inte exakt när Ebba dog. Hon fick diabetes och måste få benen amputerade. Min syster Margit och jag var och hälsade på henne på sjukhuset. Min syster Maja dog 1988. Jag minns inte vem av dem som dog först. Helsingborgs Missionsförsamling kan nog ge uppgift om dödsåret.

Se även Märtas berättelse nr 5189.